Har suttit på mitt rum en stund nu. Jag har dragit ner rullgardinerna, satt stereon på högsta volym.
Jag famlar i mörkrer, försöker febrilt att hitta någonting att hålla i. En livlina, en klippa att luta sig
mot. Men allt jag hittar är några dammråttor i hörnet bakom sängen. Allt jag hittar är ingenting.

För mycket information strömmar in i mitt huvud.
Kraven, reklamen, idealen.
Det är för mycket att leva upp till.
För mycket att sträva efter.
För mycket som är ouppnåeligt.

Blir så trött "alla kan, du kan"
Nej, uppenbarligen inte.
Alla kan inte göra allt,
Alla kan inte göra vad de vill bara de ger sig fan på det.

Jag vet mina begränsningar.
Eller idag vet jag mina begränsningar.
Imorgon är en annan femma.

Och trots alla samtal med vänner, bekanta och familjen.
Trots alla uppmuntrande ord,
trots ett underbart jobb,
trots kärlek och kattungar så är jag så jävla ensam.

Ensam med dammråttorna i hörnet bakom sängen,
utan vare sig livlina eller klippa.
Bara jag, musiken och ensamheten.

Och jag blir så sanslöst jävla förbannad på allt jävla skitsnack.
Allt surrande om intenting, om allt som är obetydligt.
Vem som har den fina bilen, jobbet, snyggast partner.
Bäst liv.
Vem fan bryr sig? Vi är alla lika när vi dör.
Eller allt snack om vädret, den snygga killen i baren,
vilka cigg som smakar bäst, vem som hade bortamatch i lördags,
att zlatan börjar spela för Milan, att Kicks har trevlig personal,
att maten på pizzerian smakar skit?

I DON'T GIVE A SHIT!

För what's the piont?
Det är bara utfyllnad.
Bota ångesten över att din tid på den här jävla planeten är meningslös.
Tänka lite på klimatet för att lindra ditt dåliga samvete.
Köpa blommor till din fru för att du knullade grannkärringen i förrgår.
Le mot din chef som taffsade på dina bröst för att få behålla jobbet.
Drick champagne med bratsen på klubben för att känna dig lite mindre som en svensson.
Köp leksaker till dina barn för att du råkade glömma att hämta dem på dagis.
Skaffa dig en utbildning.
Skaffa dig ett jobb.
Bli framgångsrik.
Gift dig.
Skaffa barn.
Köp en combi.
Köp den snyggaste villan i svenssonkvarteren.
Låna gräsklippare av grannen.
Bjud dina fina lika framgångsrika vänner på middag varje lördag.
Drick ditt äckliga rödvin.
Ät din äckliga oxfilé.
Smygrök på altanen.
Bli packad och låt dina ungar titta på medans du sjunger Carola covers på kareokemaskinen.
Knulla minst en av dina middagsgäster.
Låt grannflickan sitta barnvakt på söndagen medans du spyr upp gårdagens fylla i handfatet.
Ta dina valium och somna gott brevid någon du gifte dig med för att du borde göra det.
Var fin, var bra, var duktig, var felfri.

Sen fyller du 80, och inser att allt var förgäves.
Att dina pantade burkar inte spelar någon roll.
Att din du inte ens kan sälja din gamla combi till skroten.
Att du bara har varit en siffra, ett nummer i statistiken.
Att din kista kommer att smyckas med blommor som vissnar.
Att ingen kommer att orka sätta dit några nya.
Att löven kommer färga marken gul,
Att snön kommer falla på ditt gamla tak.