Tror inte att jag är riktigt vaken än.
Men vilken kväll jag hade igår, helt fantastisk!

Men som vanligt blev det lite för mycket skumpa,
lite för mycket rosé och en jävla massa dans.
Men det var värt det, till hundra procent!


Nu sitter jag här & borde ha bakfylleångest men jag är så trött att jag inte
ens orkar känna efter! Västervik känns lockande förstås men regnet gör mig
seg. Så ikväll ska jag bara ligga i min soffa i mjukiskläder och titta på alla
mina favoritfilmer! Det är faktiskt riktigt skönt att vara ensam i det stora
gula huset idag. Gå runt & nynna på dylan låtar och bara finns till.
Ibland måste man bara finnas till, bara vara.

Och igår eftermiddag började tankarna snurra i vanlig ordning.
Man sitter och stirrar in i telefonen & väntar på det där jävla smset
som aldrig kommer, samtalet som aldrig kommer. Och man hoppas
och väntar och blir besviken och ledsen, men inget händer.
Och varje gång det vibrerar i luren stannar hjärtat i någon sekund.
Men det är alltid fel person, aldrig den man vill att det ska vara.
Allt jag begär är lite klarhet, säg någonting. Någonting som inte
är svävande och trevande och betydelselöst. Sluta viska vackra
ord i mitt öra för att sedan bara stöta bort mig. Jag är så pass
frustrerad att jag inte ens bryr mig om vad "svaret" skulle bli.
Vad du än har att säga så tar jag det, jag hanterar det. men just nu
har jag inget att hantera. Jag vet inte om jag ska stanna eller vända
ryggen till. Jag funderar på om du verkligen är värd alla de här timmarna
framför telefonen, alla inlägg här på bloggen, all tid.

Du stjäl min tid.