Jag undrar om det är av välmening jag inte har mottagit ett enda litet ynka jävla mess,
är det kanske stress? eller är det så att du faktiskt tänker lämna mig ifred nu?
I så fall , tack. Det är dags att släppa taget nu. Det var det för länge sen & jag tror jag är på
god väg. Ilska kan driva en långt, jag är så jävla glad över min ilska. Utan den hade jag
fortfarande legat i min säng och tyckt synd om mig själv. Jag hatar att se på mig själv som
ett jvla offer. Kom igen amanda, hur illa kan det egentligen vara?  I ärlighetens namn så är
du nog inte så speciell trots allt. Jag tror att du egentligen är jävligt rädd, eller så är du bara
jävligt kall. Jag placerade dig på en peidistal, du förtjänar inte den platsen längre.

Så tack och adjö!

Det är tur att jag under min svacka har lärt känna ett par otroligt fina människor.
Människor som inte är så fruktansvärt komplicerade, människor som har fantasi,
drivkraft, förståelse och körkort ;) Så tack för alla spontanbad, grillningar, nätter,
fyllor och samtal. Och så klart all skjutts. Utan er skulle jag få cykla jämt.

puss